Varför är rediga, nyktra män så dåliga på att ge komplimanger? Det skulle jag bra gärna vilja veta! "Se oli tosi kaunis tyttö!" Så sa en man till mej på stan idag, som på svenska lyder "vilken vacker flicka!"
Denna dagen hade jag precis varit och städat det sista i min lägenhet, toaletten och kylskåpet skrubbades rena, de sista sakerna bars ut och dörren till Jeppis stängdes. Jag var svettig och trött, hade inte duschat eller tvättat mitt hår, hade struntat i min dagliga Mary Kay procedur och hade på mej de rörvänligaste kläder jag kunde hitta, när jag promenerade genom stan. Det enda upplyftande i mitt anlete kunde möjligtvis ha varit min blick, eftersom jag precis köpt en present till min bästa vän.
Då, i detta anskrämliga tillstånd ler en smått ostadig man med hela ansiktet mot mej och säger dessa ord "vilken vacker flicka!" Jag antar att de flesta kvinnor skulle ha känt sej förnärmade och gett honom en kylig blick tillbaka. Men det gjorde inte jag. Jag kände mej inte oförrättad, utan glad! Tänk att denna man kunde se det vackra i mej just då. Det tackar jag honom för!
Och till er alla män (och kvinnor i all sin dar!), som inte sitter på en parkbänk med en flaska bredvid er, varför har ni så svårt att ge komplimanger? Vi blir faktiskt glada av att höra att vi är fina, vackra och söta... och liksom "älska mej mest när jag förtjänar det minst" funkar också bra att adaptera till snygghet. Mannens ord idag skulle inte ha träffat lika härligt om jag skulle ha kommit svassande i min balklänning med en krona på huvudet. Om inget annan tycker jag är fin då, tycker jag ju det åtminstone själv!
Så, fatta att ge komplimanger och att skönhet kommer inifrån. Knappast var det ju ändå svetten han komplimangerade...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar