To sum up!

Nu inser jag att det är så längesen jag skrivit ett blogginlägg, att jag inte längre är värdig att fortsätta som bloggare. Men eftersom jag brutit väldigt få regler i mitt liv, så tänker jag nu en gång för alla bryta denna och fortsätta i alla fall. Hah!

Denna min höst har varit väldigt... omtumlande kanske är rätta ordet. Jag har flyttat längre hemifrån än nånsin förr, kommit närmare mina drömmar, lärt mej tusen saker, blivit arg hundra och förväntansfull en miljon gånger! Jag har gjort slut, längtat bort, önskat att jag vore hemma igen, jobbat, jobbat, slitit och jobbat lite till, producerat 1 st reportage, 1 st kort dokumentär, 1 st julkalender och tonvist med Photoshop och After Effects material.

 Mitt reportage!

Min julkalender del 1!

Igår avslutade jag höstterminen med glögg i mängder och en natt med filmtittande. Det var väldans trevligt och jag tycker mycket om min klass! Men gode tider, vad skönt det ska bli att åka hem! Till Österbotten och den lilla lilla lilla lilla byn, där alla känner alla och man är alldeles, completly trygg. Och snö! Här i den dumma södern av vårt lilla land är det tydligen sommar året om! Usch!

Om tre och en halv timme går mitt tåg. Nu sitter jag otåligt och väntar... men, vet ni? I'll be home for christmas! God jul och ett välsignat gott nytt år!

Mera sjukdomar, tack!

Alltså, jag kom att tänka på en sak, som kanske är helt korkad när den väl slår rot. Tanken har liksom inte riktigt landat i mitt huvud ännu. Men såhär: varför måste vi vara så friska hela tiden?

Jag skulle titta på Solsidan nyss och det kom en reklam som lydde såhär: Var tjugonde person i Sverige har en neurologisk diagnos. Hjälp människor med neurologiska sjukdomar. Risken är stor att någon du känner drabbas - skänk en gåva här! Och då tänker jag såhär, är detta 2000-talets sätt att eliminera ickeönskvärt beteende? Eller kalla det vad man vill. Liksom man i 30- och 40-talets Tyskland gjorde sig av med utvecklingsstörda och människor med "neurologiska sjukdomar" gör vi detsamma idag, fast på ett mera finkänsligt sätt. Här kunde jag länka till mitt eget inlägg om att värdet i att vara annorlund; läs det här.

Kanske det inte är meningen att att ska vara perfekt i den mening vi har satt på ordet... kanske det perfekta ligger i det vi försöker rätta till? Se bara på Jonas Helgesson - han har inte ändrat på sig själv, han har ändrat på hur människor ser på honom! http://www.youtube.com/watch?v=zvYP_EhnX6Y

Kanske dendär någon du känner drabbas av en neurotisk sjukdom. Kanske du tycker om honom ändå.

Mänsklighetens största bedrägeri - så roligt!

Har haft en betydligt roligare vecka än...tja, förra veckan kanske. Sen i tisdags har vi jobbat med att lära oss Photoshop och det är underbart roligt! Jag tycker verkligen om att gå till skolan på mornarna och veta att min uppgift, det som förväntas av mej, är att sitta och leka med bilder. Bättre skola finns väl inte?

Photoshop öppnar dock dörrarna till mänsklighetens genomtiderna största bedrägeri. Visst har man ju fattat att bilderna man ser i modemagasin och i Americas next top model är redigerade.... men ändå - fatta vilken makt man har när man sitter där och editerar! Man kan göra vad som helst! Helt knäppt! Så, ifall du inte förstått det än, så säger jag det nu - ingenting, absolut ingenting är på riktigt i det vi ser i tidningar. Förr i tiden tror jag man sa att bilder inte kunde ljuga... vissa saker var bättre förr! Men bedrägeri eller inte - kul är det!

Angående vårt projekt som jag så bittert skrev om i förra inlägget (det kan du läsa om här), blev slutresultatet rätt bra och snarteligen finns det på youtube - wohoo!

Här är film-planschen vi fick i uppgift att göra igår - en film som vi antigen vill se eller göra. For me both works -enjoy!

Om ni tittar noga, så finns jag där!

Dream team in your dreams!

Suck vad jag är trött på människor som inte kan ta ansvar! Människor som bara lutar på andra och förväntar sej att få rida på ryggen fram till målet där de kan ta åt sej äran för ett lopp de aldrig sprungit. Blä, som verkligen.

Den här veckan har vi börjat editera vårt reportage och jag tycker det är väldigt roligt. Om det inte vore för den grupp jag jobbar med. Medan jag sitter och knäcker skallen i två bitar för att få fram bra speakar och fungerande övergångar, sitter mina två så kallade kollegor och kollar på roliga bilder av Teemu Selänne. När jag frågar vad de tycker om det jag just babblat om i två minuter svänger de på huvvet och säger "eeeh...ja, de tycker jag" när jag sen frågar "vad var det jag sa då?" svarar dom "öööm...om dedär då?" Och dom två ska få stå i eftertexterna. Tvi! Löjligt är att den ena av dem för nån vecka sen uttryckte sej: "wow, vi är ett dream-team!"...hah -I am, you aren't!

Little Miss Sunshine

Nu ska jag sitta och sura ett tag innan jag beger mej till landets huvudstad för att spela spel. Om jag inte vinner ikväll...

Hole in one...way or the other

Idag har jag, och min övriga grupp bestående av 2 herremän, avslutat 2/3 av vårt första reportage. Det är väldigt roligt - i torsdags filmade vi inklippsbilder dagen lång och idag har vi gjort våra första intervjuer. And I believe mine rocked! Det färdiga resultatet dröjer dock eftersom vi först måste lära oss använda klipp-programmet. Ett steg i taget liksom...

Idag har jag också hunnit gå vilse - på en golfbana! Det känns som nånting att antingen hänga i julgranen eller skriva in på min cv! Det började med att jag gick på en alldeles vanlig promenad... sen vek jag av in i skogen och gick nästan lite vilse där också, när jag till slut kom ut till min räddning, trodde jag - golfbanan! Men för er som inte visste det, kan jag nu avslöja att golfbanor är väldigt stora. Och av de miljontals vägar som finns att välja bland är det bara en som leder ut - resten leder rakt till fördärvet och ingenstans alls. Så innan jag valt rätt väg var jag kraftlös, en aning rädd och väldigt trött på golf!

Väl hemma tog jag några bilder.  Och nu känner jag väggarna komma krypande mot mej, eftersom jag är alldeles ensam i hela världen och inte har nån annan att prata med annat än dammråttorna. Och nu har jag dessutom dammsugat upp dem. Suck.

Tråkiga storstäder och nya intressen

Okej. Att börja en ny era är inte helt lätt och jag har fortfarande lite struggle att hitta min plats här i den större staden, som faktiskt inte känns speciellt stor alls! Och säga vad man vill om de stora städernas magnifika utbud till roliga aktiviteter, men jag har inte haft såhär tråkigt på fyra år, så go small towns - you rock!

Fast jag trivs väldigt bra i min skola. Det är fritiden som tråkar ut mej. I skolan har vi redan filmat en hel massa och jag tror jag är ganska duktig! Alla projekt har kanske inte blivit masterpieces, men learning by doing - right? Och man ska inte skylla på andra, men ibland är det svårt att vara duktig när de andra i ens grupp... inte är det. Här är vi så ödmjuka att tangenterna kämpar emot..!

Men hur som helst har jag börjat ägna mej åt ett nytt intresse: fotografering! (Min pojkvän har varit så snäll och lånat ut sin überfenomenala systemkamera till mej! Tack!) Det är väldigt roligt, om än väldigt krångligt också! För det gäller ju inte bara att få all exponering och fokusering rätt, utan och kanske främst, hitta intressanta objekt. Och vad jag själv tycker är viktigast, veta varför man fotograferar det man gör. Så nu har jag nåt att bita i minsann.

Och här varsågod, är några av mina superba övningsbilder:

 På en av dessa bilder ser ni ett stall. Jag hade tänkt damma av ett av mina gamla intressen och börja rida igen, eftersom det ändå erbjuds den möjligheten mindre än en halv kilometer bort från min dörr. Men jag tänkte om; för 50€/h kan jag göra mycket mer än rida omkring på en dammig plan!

Sen ska jag börja spela gitarr också, eftersom här inte finns nåt piano och min musikalitet totalt håller på att sina i denna omusikaliska del av vårt lilla land. Men först måste jag fixa en ny A-sträng...

PS. På en av bilderna ser ni mina nya knästrumpor, som har knappar! Wow! DS.

Männens 5 fördelar

Jag har precis kommit hem (läs tillfällig internatbostad som jag flyttar ifrån så fort mina studier är avklarade i maj) efter en ca 5 timmars resa med tåg och buss och promenad.

De första 2 timmarna underhöll jag mej själv med att se 4 delar av F.R.I.E.N.D.S.

Den 3:e timme fick FaceBook stå för tidsfördrivet.  En del av den 4:e timmen telefonerade jag med min käresta (är det ett ord som beskriver kvinnan??) ... och sen kom jag på det här:

Fem Konstateranden Varför Det Är Lättare Att Vara Man

1. Man behöver aldrig oroa sig för att kjolen ska blåsa upp
2. Man kan ha långt hår, kort hår, eller inget hår alls och fortfarande vara attraktiv
3. Man är bäst och mest eftertraktad i alla branscher
4. Man behöver ingen överdel när man simmar
5. Det är lättare att kissa i naturen

Sen har jag en spännande nyhet att förtälja! Jag ska köpa en iPhone! Som, på riktigt! Och det passar så bra nu, eftersom a) jag har beviljats studielån, så pengar har jag :) b) den nya iPhonen lanseras i september och c) jag har väntat suuuperlänge på att få en! Så, tjohejj, snart är min blogg så mycket bättre!

Och nu äter jag nudlar med köttbullar - det är godare än det smakar!

Insikten om att kika över kanten

Idag tror jag att jag fick en insikt. Att jag plötsligt förstod nåt som jag inte förstått tidigare. Precis som mannen i The perfect human hoppas göra inom några dagar.

Idag hörde jag nåt som fick mina mage att tro att den hade ätit upp knivar. Eftersom dammsugaren har pensionerat sej, måste ju nåt annat ersätta den tydligen... Och dessa knivar körde runt i min mage som om de övade sig i Dart.

Efter ett långt samtal lugnade knivarna dock ner sej en smula och just nu vet jag bara om att de finns där...precis som man vet att nån annan befinner sej i rummet, fastän man inte ser honom/henne.

Insikten är då denna, att jag alltid drar saker till sin spets. Hoppar över kanten, fastän jag bara skulle behöva kika över den. Och idag insåg jag att det är dumt. Så nu ska jag sluta med det.

Tänk så enkelt det kan vara ibland.

Om att studera en bluff

Okej, detta är vad jag lärt mej hittills:

a) "När det kommer till media är allting fejk" Så vist uttryckte sej min lärare idag. Som om jag inte visste det redan... det känns ju en aning konstigt att studera något som går ut på att lura folk! Men för er som inte vet det ännu, delger jag det nu här. För det är ju så det är - inget, verkligen ingenting, är på riktigt när det kommer till tidningar, TV och internet. Ett exempel på det är:

b) studiorna i YLE. Alla fancyga soffor, kulisser, snygga rum och omgivningar som du hänfört betraktar genom din tv/dator är på riktigt också fina. Men det lustiga i verkligheten är att de är små öar i en annars ful, tråkig och krass lagerlokal! Om möjligt tyckte jag att det såg ännu häftigare ut just p.g.a. denna kontrast... men poängen är ju ändå att allting byggs upp för att se bra ut på TV, medan inget är så glamouröst egentligen.

Nästa vecka kanske jag syns i Bettinas publik!

c) Sen blev jag upprörd på vår lektion idag. Jag tycker att vårt samhälle är allt bra rubbat, när man lättsamt, självklart, öppet och värdigt kan diskutera porr, våld och rasism...utan att tappa ansikte. Dessutom med ett språk som skulle få allas mödrar att tappa öronen. Att detta är accepterat och... beundransvärt! Medan man hånskrattar, skäms och vänder bort blicken för religion, tro och människor som vill andra väl. Det är, sucka mitt hjärta, alldeles bedrövligt. Vansinnigt, som några av mina bästa vänner skulle säga!

En sista sak som jag lärt mej idag, är att IKEA är ett väldigt bra företag för studerande - titta bara så fin min extra säng blev efter en sväng till det stora dockskåpet:

Here I am

Eftersom jag är för trött för att skriva och jag fortfarande inte har en iPhone... har jag begett mej ut för att fota med en vanlig kamera idag. Ifall ni tycker att bilderna är av låg kvalitet kan jag försvara mej med att vi inte har börjat studera på riktigt ännu. Denna vecka kommer främst att bestå av info, lärakännavarandra och get to know the surroundings. Nån gång i framtiden lovar jag att publicera mera högklassiga bilder..!

Men, huruvida fotografen är kass eller inte, är motiven väldans fina!

Om att hemma är bäst

Imårse när jag åkte hemifrån tänkte jag: hur ska man nånsin lära sej att älska en plats lika mycket som den varifrån man kommer? För här, där jag växt upp, är jag hemma. Jag förstår alla dofter, känner alla ljud, vet hur många steg jag måste ta för att komma till postlådan... jag är trygg. Och idag lämnade jag allt det där...

Idag har jag alltså rest iväg ca 500km till min nya studieort. Hittills känns det sådär. Rummet är från nittonhundrafrusi som min syster skulle säga...och jag har tusenmiljoner huvudvärk. Men jag har i alla fall träffat trevliga människor och pratat finska! Jag har frågat om tåg, beställt taxi, förklarat vart jag ska, chitt-chattat och frågat om vägen! Det om något fick mej på lite bättre humör!

Bara för kvinnan i bakgrunden...

En annan bra sak är att jag äntligen får träffa min pojkvän som jag inte sett på evigheter! ...Fast det har å andra sidan inget att göra med var jag befinner mej... Men vill man se det från den ljusa sidan kan man säga såhär: Med min charm och roliga studier ska nog detta gå... och endast ett år jag måst bo i detta råtthål! :) (positiv sarkasm kryddat med rim!)

Still pretty excited...

Nä, vettja det ska gå bra... Men hemma e nog ändå alltid hemma å här låter allt annorlunda.

...not so much anymore.

4 dagars hårbands väntande...

Fråga mej om bländare, slutare, o/skärpa eller sensor och jag fattar och kan förklara allt! (För eftersom det är en blogg får man överdriva) Om 4 dagar reser jag ner till den förhållandevis mycket större staden och inleder således en ny era i mitt liv. Kul va?

Det firar jag med att boka biljetter...

...sätta ett band i håret...

...göra ett armband...

och spela BANG!

Nu kan jag inte göra mer än vänta... men vetjja he att magen dammsuger mindre nuförtiden! :)

Studera mera = YOLO

För er som trodde att jag legat på latsidan - icke! Sommarlovet lider mot sitt slut och jag förbereder mej som bäst, mentalt, på att flytta till en plats jag aldrig tidigare besökt. (...om du e skärpt i detta inlägg kommer du att lista ut vart också.) Som vi tidigare konstaterat är detta med förändringar ingen hit för mej... men, YOLO, eller hur?! (Hoppas ironin skiner igenom här...)

Så, förutom att förbereda mej i huvvet, har jag också börjat studera på egen hand. Eftersom jag kommer att börja studera medieteknik, alltså kamera och editering, om en och en halv vecka, men inte har en aning om termerna i denna bransch, tänkte jag göra lite förstudier i ämnet. 

 Jag köpte en tidning, noga utvald bland highfly engelska tidningar och blaskiga B-tidningar på svenska, och läste alla ariktlar. Dessutom streckade jag under alla bas-ord som jag inte fattar och som jag antar att är väldans nödvändiga. Bl.a. ord som pixlar, spegellös, xenon- och led-blixt, kamerahus och fotodetektor.

Sen hittade jag världens bästa sida på internet för dummies inom fotografering (här hittar du till den sidan) och nu framskrider kunskapen med f/1.4 (nu drog jag ett torrt egetpåhittat bländarskämt) ! Tjohejj! Och det bästa är att det är så väldans kul! Jag skulle kunna hålla på i evigheter! Tack och lov så är det detta jag ska göra ett helt år framöver - minst!

I alla fall jag!

Det har regnat idag... därför har jag ägnat mej åt inomhusaktiviteter.

Först spelade jag Monopol, med mina godaste (mumsigaste om du vill) barndomsvänner. Väldigt roligt, fast jag förlorade ganska stort.

Sen åkte jag hem och passade min brorsbarn. Vi hade också väldigt roligt... i alla fall jag! Vi lyssnade på Karlsson på taket - i alla fall jag! Lekte Cowboys - i alla fall jag! Spelade piano - i alla fall jag! Lekte med Barbriedockor - i alla fall jag! Och däckade i pappas famn - i alla fall han!

Ett urval ur in barndom

Jag inledde påklädningsprocessen...

Så länge den vuxna leker... 

Sen lekte vi kurragömma också. Min brorson hade sina egna regler vilka gick ut på att han räknade, men först visade han var jag skulle gömma mej. Sen hjälpe han mej också att täcka över mej med en filt. Sen gick han och räknade och hade ett fasligt sjå att hitta mej. Och så säger dom att barnträdgådrslärare ska vara kreativa...

Men nu knycker jag Astrid Lindgrens fenomenala replik till Karlsson: "Nu ska jag inte filurs mer idag!"