Sagan om Jeppis trilogin - del 3 Kärleken

"Love changes everything" skriver Tim Rice så fint i sången med samma namn. För alla er som inte tror på klyschor - släng er i väggen! Det är super sant!

När jag kom till Jeppis var jag rätt snövit på alla förälskelsens och kärlekens fronter. Men efter en termin och ett jullov i den pyttelilla staden började kriget mot ensamheten ta en ny riktning. Snart skulle jag inte bara ge mej in i skottlinjen, utan dessutom bli träffad.

Det skedde såhär: 
OS i ishockey började strax efter jul. Jag och Sandra hade via Bengt och Ankan blivit bekant med några nya killar och tillsammans med dem inledde vi TV-övervakningens process. Den första kvällen de nya bekantskaperna skulle komma satt vi hemma hos Sandra och tittade. Sittplatserna var få och när the guy kommer in, låt oss för enkelhetens skull kalla honom Aragorn, får han plats strax bredvid mina fötter. Jag har väldigt fula yllesockor på mej och ursäktar mej bedrövat. Han ler och ger en komplimang... och ja, på den vägen är det. Pucken träffade rakt i hjärtat och blodsförlusten var stor! (Liksom förlusten i OS...)

Misstaget med denna romans låg i att jag så väldans länge längtat efter en pojkvän. Jag var minsann motsatsen till eftisbarnen (som du kan läsa om här!) Så när en intresserad kandidat plötsligt dyker upp, från verkligen ingenstans, föll jag pladask i hans armar. Utan att  för ett ögonblick tänka på att fortsättning följer...

Det gick alltså inte så bra. Jag gillade tanken på att vara tillsammans, inte honom...och vad han gillade vet jag inte riktigt. Och andra kvinnor får svara för sej själv, men jag gillade helt enkelt inte att bli buren, slängd och svängd hela tiden, överallt och jämt och ständigt... Jag kunde ju faktiskt gå och flytta på mej själv, om han bara hade bemödat sej om att fråga. Jag anser mej inte vara feminist, men lite stolthet har jag ju ändå i kroppen!

 Han gav mej i allafall min första kyss. Det var en total besvikelse. Inga fåglar kom och sjöng utanför fönstret, inga kaniner täckte för sina ögon med öronen, inga virvelvindar dansade runtomkring oss, inga fyrverkerier...ingenting. Min prinsessdröm rasade brutalt ihop, luftballongen fick punktering och Aragorn tappade sitt svärd... Så jag gjorde det ända rätta: "viii pjutte neer honom!" som galenskaparna så fint uttrycker sej och jag stod inför en mödosam resa tillbaka till kärleken. Men det visste jag inget om då, och tur var väl det!

För ja, du ska då inte tro att jag gav upp här. Ne-e då! Jag hade korpögon var jag än gick fram och förälskelserna bara radade upp sej. Som flest var det 5 stycken jag tyckte om på samma gång. Och nu kanske du skrattar, men det var verkligen mest bara jobbigt, för man blir ju alldeles handlingsförlamad och istället för att få åtminstone en får man ingen alls!

De 3 åren av mina studier tog slut alldeles för fort och jag utexaminerades utan en snygg karl bredvid mej... Men fäll du inga krokodiltårar ännu, för Love changes everything och ingen saga är ju komplett utan en epilog...