Sagan om Jeppis trilogin - epilog

Detta året... det har kanske inte varit det lättaste och jag är glad om jag inte behöver göra om det. Men det har hur som helst fått fungera som epilog för Sagan om Jeppis.

Min studier tog slut och för ett år sedan skulle jag ta ett försiktigt kliv in i arbetsvärlden. Samtidigt tog jag ett kliv in i musikal/artistvärlden...och utan att jag trott att jag någonsin skulle göra det igen, tog jag ett bamsekliv in i kärlekens värld.

En speciell blombukett...

Jobb:
Jag lovade mej sjävl dyrt och troget att inte börja jobba som barnträdgårdslärare när jag blev utexaminerad. Det gick ju inte så bra med det, eftersom jag började som Eftisledare. Men tackvare supersnälla och mysiga barn har året på den fronten varit mycket mer tillfredsställande än jag någonsin trott var möjligt! Om du som läser är ett av mina barn, så tack! Ni gjorde mitt jobb så mycket bättre!

Musikal:
Om jag längtat efter en pojkvän i alla mina Jeppisår, hade jag nog ännu längre längtat efter att få medverka i en musikal. Och hör om min häpnad när jag fick chansen precis när det inte kunde passa bättre in i mitt liv! Mycket av min lediga tid gick åt till att öva och förbereda inför premiären och turnerandet som senare skulle följa. Tyvärr gick kanske inte alla mina förväntningar i uppfyllelse och suget efter mer slokar nu lite... Men jag hoppas att min låga tänds igen - det skulle ju ändå vara underbart att få sjunga sin sång på Tony Awards!

Kärlek:
Sååå, till det som dominerat hela detta år... grunden till epilogen och prologen till nästa historia. När jag började mitt jobb för snart ett år sedan hittade jag en morgon en mystisk blombukett på min bil... Och nu skulle det sitta bra med: "och på den vägen är det!", men nu sa jag inte det...

Jag luskade ganska snabbt ut vem det var som lämnat blomstren, även om det minsann gav mej huvudbry och misstrogna aningar. Men samma kväll gick vi tu en promenad och bestämde oss för att börja dejta! Tjohejj! Nu hade jag äntligen dragit upp min prins på glasberget! Och nu kunde det bara börja glida nerför...

Och nu ska här sägas: tack och lov för att jag har haft ett förhållandevis lätt jobb, en förstående chef och snälla barn! Och en plats där jag kunnat sjunga ut...för all min tid, tidigt som sent, ledig eller oledig, har gått åt till att fundera över min käresta. Ibland har huvudet varit så fullt av dumheter, att kamelen skulle ha rymt igenom nålsögat femtielva gånger enklare än jag kunnat tänka mera. Och nu ska jag säga dej ett sanningen ord, så lyssna noga och glöm det aldrig! Kärleken är inte så som den ser ut i Hollywoods alla filmer. Och om du för en minut tror det, så          G L Ö M   D E T! Kärlek är härligt, bäst och mest på alla sätt och underbart som få, men inte så lätt som man tror. Utan ganska krångligt faktiskt.

"I love u, and u love me" och så POFF e allt ENKELT!
...not.

I ett år har jag alltså jobbat lite, musikalat lite...och förälskat, funderat, tvekat, tyckt om, ångrat, tänkt, ogillat, ändrat på, älskat, bråkat, blivit förlåten, gjort slut, gråtit, bönat och bett, skrattat och kramats väldigt mycket. Men, min kärlekssaga fick ett lyckligt slut trots all omvägar, missöden och krumbukter. Och jag fattar, ett år senare, varför det krävdes en epilog till Sagan om Jeppis...

I've already  told you - "love changes everything"

Häromdagen höll jag på att packa, fick nog och gick på en promenad i den pyttelilla staden... Jag gick en väg som jag ofta brukat gå, ensam eller tillsammans med min pojkvän. Men när jag kom till vägskälet, där jag alltid gått åt vänster, tvekade jag bara en sekund innan jag tog av åt höger istället. Mot vindens riktning. Åt motsatt håll. Och kanske är mina val nu inte vad som förväntas av mej. Kanske inte vad alla andra skulle göra. Kanske det inte är den lättaste vägen. Men alldeles säkert är det en ny väg, en ny chans och en ny era. En ny saga, helt enkelt.

Idag stängde jag dörren till Jeppis. För att kanske aldrig återvända. Det tar vi en sång på!

PS. Om du tycker jag har varit klychig, så ler jag och känner mej tillfreds. För ibland är livet just så klychigt att det är värt att skriva om det! DS.