torsdag 28 februari 2013

Grumpy librarians

Det är ju allmänt känt att bibliotekarier är torra och tråkiga. Nu kan jag, med mycket vatten på min kvarn, även tillägga att sura är de också!

Vi har ett väldigt trevligt bibliotek, det tycker jag verkligen, med ett riktigt bra utbud. Men alltså, en del av dess personal borde verkligen behöva en uppånervänd klädhängare i sina mungipor! Skulle de vara hönor skulle de inte värpa ägg, utan citroner...

Idag frågade jag SuraDamen* bakom disken snällt och vänligt efter andra boken till serien Divergent (som jag nämnde om igår och du kan läsa om här). Jag stavade till och med namnet på författaren, eftersom jag redan har fått erfara den mördande blicken när engelska namn inte finns i deras biblioterkariska vokabulär. Men, trots min vänlighet och glada leende tryckte hon endast argt på tangentbordsknapparna, stirrade i skärmen och sa: "Nej, den har vi inte."



"Jaha", sa jag och bytte irriterat fot, varpå jag kände att min trevlighet snabbt rann bort. "Kommer ni att skaffa den då?" "Jag vet inte." svarade SuraDamen*.

Jag undrar, om jag gav henne en citron i present, skulle hon fatta vinken tror ni? Jag kunde säga: "Varsågod, denhär förtjänar du!"

*SuraDamen känns verkligen som en försköning... andra namnförslag?



onsdag 27 februari 2013

En dusch med Divergent killer-frukost

Jag är alltså LEDIG! Det är så länge sen sist att jag blir alldeles vimmelkantig bara jag tänker på det! Så, min första lediga dag av totalt 3 har jag inlett på följande vis:

Först en lååååång, varm dusch, som kändes både välbehöblig och välförtjänt efter två dagars sportlovsläger. Och sen en totalt killer-frukost, bestående av bacon, toast, marmelad, plättar med hjortronsylt, fil, cornflakes och päron. Mums mums!

Min killer-breakfast
Därefter damp jag ner i soffan och plockade fram min virkning (som faktiskt går över förväntan bra!) och virkade samt lyssnade på hörboken Divergent i ett antal timmar.

Sjukt bra bok alltså - läs den om du gillade Hungergames!
Ett par av mina mormorsrutor :)

Sen tog jag mej i stärkande promenad i solskenet och njöt i fulla drag av att våren är på väg! Nu är jag inne igen, har gjort mej middag, köpt tulpaner och vin och bänkar mej nu för att återse sista säsongen av F.R.I.E.N.D.S - kan det bli bättre än såhär liksom??

Som min kompis kompis sa: "Det är godare än det smakar!"

Här kommer våren!


"All for one...and more for me" ;)





söndag 24 februari 2013

4 månader och inga rutor senare

Jag har tydligen svårigheter med att bestämma mig. Det kan väl tillämpas på flera saker, men framför allt på mitt stick-projekt!

I ungefär 4 månader har jag hållit på och stickat en filt. Eller, ja, rutor som sedan ska bli en filt, när man syr ihop dem. Eller, ja... rutor är väl att ta i, 4 eller 5 av 30 har jag väl lyckats färdigställa under dessa 4 månader. Inte så produktivt, tänker du kanske? Men då ska jag tala om, att jag visst är produktiv! Det är bara det att jag har sån tusan till beslutsångest! Jag har stickat säkert 10 rutor allt som allt, det är bara det att jag drar upp dem hela tiden. Antingen blir de för stora, för små, fel mönster eller inget mönster alls...



Men så hade jag alltså typ 5 rutor som jag stickat fram till min belåtenhet...för att konstatera att min idé till filt var kass och att slutresultatet, med 30 mödosamt stickade och ihopsydda rutor skulle vara en ful besvikelse, tänkte jag att kanske man kunde virka istället?



Så nu har jag dragit upp allt igen... 4 månaders arbete till knappt någon nytta alls. Nu ska jag alltså virka mormorsrutor istället! Men, håller man på såhär tar ju jobbet inte slut i alla fall!

fredag 22 februari 2013

Kick ass för sportlov

Liksom alla andra får även jag sportlov...fast det inleder jag med att jobba. Påväg till Kristinestad för att visa visa vår musikal, sitter jag nu inklämd mellan väskor och bilbälten och känner illamåendet komma smygande. Men vad gör man inte för konsten och kulturen?


Här är en smula uppmuntran och ett hurra för sportlov!


måndag 18 februari 2013

Barn och lögnhalsar

Det är verkligen underbart när barn ljuger. Sådär lite grann..!


På vårt eftis har vi ett förråd med pysselsaker. Hyllor, lådor, burkar och påsar trängs i ett vackert virrvarr, innehållande allt mellan himmel och jord. Ett väldigt trevligt förråd med andra ord, som dock inte är för allmänheten. Endast ledarna går in och hämtar vad som behövs. För det mesta. Idag besökte dock ett av mina eftisbarn förrådet som hastigast och det måste ha varit en underbar upplevelse! För 5 minuter senare försökte hon ljuga sig in igen. Såhär gick de till:

- Lina, jag skulle behöva in i pysselförrådet igen...
- Jaha? Varför det?
- Jag behöver en grej...
- Vaddå för nåt?
- En...alltså...öööm... jag minns inte vad de var? Men om jag går in i förrådet kommer jag säkert på det!
- Jaha. Men om du vet vad du ska göra måste du väl veta vad du ska ha?
- Jooo...fast, jag...öm...minns inte vad den heter?


Att stå och lyssna på deras förklaringar är så roligt och de är så gulliga, för man genomskådar dem ju ganska snabbt! Till sist lät jag henne gå in i alla fall och hon satt där på pallen och glodde på alla skatter som trängdes på hyllorna. Sen valde ut ett par plastögon som hon "kommit för att hämta". 10 minuter senare gav hon dem tillbaka, för hon behövde dem inte. Vilken chock! :)


tisdag 5 februari 2013

Högsta pris är jag!

"Ett liv för ett liv", så säger Shang i Disneys Mulan när han skonar hennes liv för att hon räddat hans eget. I dagens värld skulle man istället kunna säga "ett liv för ett rampljus".

Jag har sökt till en ny musikal och kallats till audition. "Hurra!" skulle man antagligen förvänta sig att jag skulle utbrista och det gör jag väl till viss mån... Om det inte vore för auditionens tillvägagångssätt. Den liknar mest en salig blandning av Idols, Let's dance och Fame Factor. Och det tycker jag inte om. Jag tycker om att spela (brädspel, lekar m.m. för tydlighetens skull), tävla och kämpa... och jag tycker om att vinna. Men priset brukar ju vara något utanför dej själv, t.ex. "Tävla och vinn en guldgnistrande pokal!" eller "Satsa och vinn 1 miljon!" Men nu ropas det istället: "Tävla, satsa allt och vinn dej själv!"

Jag tycker inte om att satsa mej. Att jag är poletten, kulan, ässet, tärningen och spelpjäsen. Att ifall jag vinner, sitter jag själv som trofé. Och tänk bara, om jag inte vinner blir förlusten väldigt stor...

måndag 4 februari 2013

"Trösta mej, för jag är älskad"

Om man frågade vilket som helst av mina barn där jag jobbar, vad deras största rädsla är, tänker du kanske att de skulle svara: "ormar", "spöken", "mördare" eller något annat hemskt som man kan läsa om i sagorna. Men då kan jag tala om att du föreställer dej fel! För svaret skulle högst antagligen bli "kärlek".



Senast idag kom fler än en med tårar i ögonen och berättade att nåt annat barn sagt att hon eller han var kär i honom eller henne. Tårarna flödar med rätta, för jag menar, kom igen, vem vill väl bli utpekad som den som älskar någon annan?! Förra veckan såg vi på Pocahontas - som är en mycket bra film, om än ganska otäck;  massor dör, krig fram och tillbaka och hövdingen slår nästan in skallen på John Smith. Men allt detta skrämde inte barnen. Nej, de skrek istället högt av förfäran och gömde sig bakom bänkarna när Pocahontas och John kysstes eller stod varann för nära. För kärlek, mina vänner, det är något att akta sig för!



Betraktande allt detta har jag sucka smått i mitt inre och tänkt "uh, va löjligt"... tills jag för en stund sen insåg att även jag är rädd för kärlek.  Min rädsla uttrycker sej kanske annorlunda och jag blir kanske inte arg över att nån säger att jag tycker om min pojkvän. Men själv säger jag det allt för sällan. Och jag blundar kanske inte för kyssarna i en film, men för de verkliga skulle jag gärna gömma mej bakom en bänk ibland jag också.



Det är hemsk att vara rädd för kärlek... för tänk bara på vad motsatsen kan ställa till med!