Alltså, jag kom att tänka på en sak, som kanske är helt korkad när den väl slår rot. Tanken har liksom inte riktigt landat i mitt huvud ännu. Men såhär: varför måste vi vara så friska hela tiden?
Jag skulle titta på Solsidan nyss och det kom en reklam som lydde såhär: Var tjugonde person i Sverige har en neurologisk diagnos. Hjälp människor med neurologiska sjukdomar. Risken är stor att någon du känner drabbas - skänk en gåva här! Och då tänker jag såhär, är detta 2000-talets sätt att eliminera ickeönskvärt beteende? Eller kalla det vad man vill. Liksom man i 30- och 40-talets Tyskland gjorde sig av med utvecklingsstörda och människor med "neurologiska sjukdomar" gör vi detsamma idag, fast på ett mera finkänsligt sätt. Här kunde jag länka till mitt eget inlägg om att värdet i att vara annorlund; läs det här.
Kanske det inte är meningen att att ska vara perfekt i den mening vi har satt på ordet... kanske det perfekta ligger i det vi försöker rätta till? Se bara på Jonas Helgesson - han har inte ändrat på sig själv, han har ändrat på hur människor ser på honom! http://www.youtube.com/watch?v=zvYP_EhnX6Y
Kanske dendär någon du känner drabbas av en neurotisk sjukdom. Kanske du tycker om honom ändå.
