"Totalt värdelös sammetask!"

Det här med att spara saker... Idag har jag städat kansliet på mitt jobb (som eftisledare). Det tog mej 3 timmar att städa ett rum på ca 1x2 m2's rörelseyta. Det är ju knäppt vad folk sparar saker alltså!!

I vårt eftisskåp, som jag under höstterminen ansett ha bristfällig ledig yta, hittade jag tusen år gamla barns påskkort, teckningar, sagor, teaterpjäser (som, även om jag gillar teater, kanske inte nådde top noch standard), pyssel, mallar, infobrev, tidningar, tidningar, tidningar, tidningar, små fula fluffbollar, en radio... Listan slutar liksom aldrig! Vaför sparar man sånt??? Jag citerar Emils pappa: "Totalt värdelös sammetask!" och ungefär så högt värderade jag alla tusen år gamla barns alster...

"Du passar så bra som förskollärare" var det nån som sa en gång. Jag tror den talangen slängdes bort , tillsammans med fluffbollarna kanske, där strax innan jag kom till teckningarna och korten...