På vårt eftis har vi ett förråd med pysselsaker. Hyllor, lådor, burkar och påsar trängs i ett vackert virrvarr, innehållande allt mellan himmel och jord. Ett väldigt trevligt förråd med andra ord, som dock inte är för allmänheten. Endast ledarna går in och hämtar vad som behövs. För det mesta. Idag besökte dock ett av mina eftisbarn förrådet som hastigast och det måste ha varit en underbar upplevelse! För 5 minuter senare försökte hon ljuga sig in igen. Såhär gick de till:
- Lina, jag skulle behöva in i pysselförrådet igen...
- Jaha? Varför det?
- Jag behöver en grej...
- Vaddå för nåt?
- En...alltså...öööm... jag minns inte vad de var? Men om jag går in i förrådet kommer jag säkert på det!
- Jaha. Men om du vet vad du ska göra måste du väl veta vad du ska ha?
- Jooo...fast, jag...öm...minns inte vad den heter?
Att stå och lyssna på deras förklaringar är så roligt och de är så gulliga, för man genomskådar dem ju ganska snabbt! Till sist lät jag henne gå in i alla fall och hon satt där på pallen och glodde på alla skatter som trängdes på hyllorna. Sen valde ut ett par plastögon som hon "kommit för att hämta". 10 minuter senare gav hon dem tillbaka, för hon behövde dem inte. Vilken chock! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar