Jag blev nyss stalkad. In till posten. Och ut därifrån. Och nu kanske du tänker: "Nejmen, stackars dej!" och " Jämmerliga män som alltid bara ska ha en sak i huvvet!" Men då ska jag tala om för dej, att du inte alls behöver vara lessen för min skull. Nehej, tvärtom blev jag faktiskt glad av denna lilla händelse.
Imorse vaknade jag och kände mej extremt ful. Det var en såndär dag när det inte spelar nån roll vilka kläder man sätter på sig, vilka smycken man än försöker bära eller hur man än vrider och vänder på sej, så är man bara ful. Inte ens min finaste tröja skulle ha kunnat rätta till min fulhet idag. Så när jag upptäckte mannen bakom hyllorna inne på posten, som varje gång jag fångade hans blick smilade upp i vääärldens leende, brydde jag mej in särdeles. Men att han sen tålmodigt iakttog mej när jag frågade efter kuvert, skrev adress, limmade frimärke och postade brev, för att därefter smyga ut efter mej och förväntansfullt ge mej ännu ett bländande leende medan jag satte mej i min bil, gjorde helt enkelt att jag inte kände mej så ful längre. Jag menar, man kan ju inte vara hur oattraktiv som helt om man är värd att förföljas till posten?!
Så till alla kvinnor som känner sej fula på mornarna - det gör inget! Till och med de dagarna är vi vackra i någons ögon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar