söndag 6 januari 2013

När magen dammsuger

Jag gör, inte ofta, men tillräckligt många dumma beslut för att det ska vara värt att skriva om dem. Jag är en tänkare som funderar, analyserar och överanalyserar allt. Och jag vet om det. Och det är kanske tur att jag vet det när jag ibland skulle kunna gråta ögonen ur mej för att nån annan fick sjunga solot i kören denna gång och inte jag - betyder det då att jag plötsligt har blivit kass på sjunga?



Men ibland försöker jag alltså vara spontan och ta beslut som jag inte funderat ett kvarts sekel på. Grejen med dessa beslut är att jag alltid ångrar dem efteråt.  Som den gången jag skulle köpa min första mobil (som jag fortfarande har kvar). Det beslutet tog jag på typ 2 dagar och det var ett beslut som innebar att hela min surt förvärvade sommarjobbslön skulle gå. Men ett snabbt beslut och ett snabbt köp senare stod jag där med en ny telefon i handen... En telefon som verkade vara alldeles otroligt kass! Känslan när jag satt där i bilen med min nya tingest i handen kan jag alltför lätt förnimma: magen blir som en dammsugare som suuuuuger i sig allt - allt utom panik och 4 ord: Varför gjorde jag detta? Att jag fortfarande har kvar den tyder ju dock på att historien fick ett lyckligt slut trots allt.


Samma känsla uppstod igen när jag blivit ihop med min första, riktiga pojkvän. Igen försökte jag vara spontan och ta livet med en klackspark och jag gav mej in i ett förhållande som denna låt skulle kunna beskriva:



Men igen, efter väldigt få dagar, kom samma ord i min hjärna och hjärta: Varför gjorde jag detta? Inte långt därefter var jag singel igen.

Och nu är dammsugaren igång igen inuti mej. Men denna gång dammsuger den varken upp telefon eller pojkvän... Utan Jack. Katten i mitt liv. Jag försökte vara spontan och tog beslutet att skaffa katt på en dag (även om det är något jag länge längtat efter). Och vóila, här står jag nu, öppen och spontan med ånger upp till hakan. Det är  inte det att jag inte skulle tycka om honom, eller tycka att han är otrevlig. Det är bara det, precis som alla som varnade mej för att ta katt sa, att jag inte har tid med en katt just nu. Jag är borta alldeles för mycket och jag tycker så synd om Jack som måste vara ensam hemma.



Min mages dammsugare har startat igen och nästa gång jag ska gör att förhastat beslut ska jag tänka efter först!

2 kommentarer:

  1. Om vi är hemma kan vi hälsa på Jack medan du är borta, vi kattägare måste hålla ihop! Dessutom klarar sig katter nog ensamma hemma o det är bra att han lär sig det redan som liten :) jag tror det var meningen att ni två skulle få varann! ;) /Heidi

    SvaraRadera