Om när magen pensionerar sej

För nån månad sen skrev jag om hur det känns när magen dammsuger (som du kan läsa om här). Nu tänker jag skriva om hur det känns när magen har tagit pension. Och nu pratar jag inte om förstoppningar...

För ett antal år sedan slogs jag av en förfärlig tanke; jag tror jag var ungefär 10 år gammal och skulle just börja skolan igen efter sommarlovet, när jag insåg att enda gången i ens liv man är riktigt ledig är när man.... blir pensionär! ...Och dit var det ju ännu 60 år!! Det om något känns ju lite tröstlöst... Men tänkt då, när de 60 åren har gått och man fortfarande är en söt skönhet med svallande hår, sprakande ögon och kvicka ben som Usain Bolt och man får vara ledig jämt och bara göra precis vad man vill. Det måste ju vara über-skönt!

Och nu till min poäng. Det är så min mage känns. Eller hjärtat kanske. Det har liksom tagit pensionering från lessamhet och brustenhet.  För magen har dammsugit klart och jag hoppas att den har pensionerat sej! Dammsugaren alltså. (För att prata om semester känns ju bara sorgligt, för då vet man ju att den kommer tillbaka.) Så nu svassar jag lyckligt omkring i solen och känner hur vackert det är inuti mej fastän det inte dammats på väldigt länge. Eller det var väl en lögn, men det är väl så det kommer att bli i alla fall!

"Nu ses vi inte mera, hej! För jag har pensionerat mej!"

(Och du som förstår att läsa mellan raderna, förstår nu att det är från problemet jag skrev om i The hills are ahead och i Rachel som magens dammsugaren pensionerat sej. Och angående Rachel, kan jag avslöja för F.R.E.I.N.D.S-vetarna att historien slutade som för Rachel och Ross... Tjohejj!)